Kärlek

Eftersom jag har en del nya läsare som undrar vad jag gör i Duabi ska jag här förklara lite närmre. Anledningen till att jag åkte hit var ju inte bara för att njuta av livet med shopping, sol och bad och goda drinkar sent på natten utan för att få vara tillsammans med G

G och jag har varit tillsammans i ett par år men de senaste två åren har vi tyvärr bott långt ifrån varann. Han har bott i Dubai pga arbete och jag hemma i Sverige pga studier.

Det har inte alltid varit lätt att bo så långt ifrån varann och träffas så sällan. Första året som G arbetade i Dubai träffades vi bara 62 dagar på ett helt år. Jag har många gånger känt mig ensam och ledsen, att jag får offra mycket och tyckt att det varit skit att det skulle bli så men samtidigt har det aldrig varit någon tvekan om att han skulle ta jobbet och jag fortsätta med mina studier. Jag har heller aldrig tvivlat på att vi skulle klara vara ifrån varann frågan var kanske bara hur länge.

Det var därför jag i somras när jag var klar med min utbildning och hade hunnit jobba knappt tre månader, för att få lite erfarenhet, bestämde mig för att ta chansen och åka hit ner. Ett beslut som inte alltid varit så lätt då det är ett land långt hemifrån. Jag har inte något arbete här, jag känner inte så många här och så klart saknar jag min familj, mina kompisar, att arbeta osv.
Anledningen till att jag ändå ville åka ner och ge det hela en chans var därför jag och G hade varit ifrån varann så länge. När han kom hem när vi bodde i från varann levde vi så intensivt, så mycket skulle hinnas med på så kort tid att vi aldrig hade ett normalt förhållande. Därför ville jag testa och se om det fortfarande var som det brukade mellan oss eller om vi hade förändrats, inte för att jag trodde det men jag ville veta.

Alltså för er som undrar har jag åkt hit ner för att min pojkvän jobbar här. Kanske ordnar jag ett arbete här även om det är lite krångligt. Annars fortsätter jag att plugga arabiska. Så enkelt är det!

Ibland måste man våga chansa även om man är osäker och rädd för hur saker ska bli. Jag oroar mig fortfarande för om jag kan få ett arbete trots att jag inte arbetat på ett tag osv. Förhoppningvis kommer det lösa sig ändå.

Det viktigaste är att vi är tillsammans. Om mitt beslut var rätt återstår att se, det kan ju bara tiden utvisa!