Tillbaka igen...

Efter en veckas tystnad är jag nu tillbaka igen. Den gångna veckan har präglats av både hopp och förtvivlan. De senaste dagarna har varit en ren katastrof med följden att jag knappt sovit de senaste två nätterna. Då har jobbiga och svåra tankar avlöst varandra, många har förstås handlat om helt andra saker än om den person som är sjuk.

Under den gångna veckan har heller aldrig fantasilandet Dubai känts så långt bort som det gjort nu. Här hemma i verklighetens Sverige har livet känts grått,kallt och ensamt trots sommarens sol och värme. Då jag själv kännt av att livet i ett ögonblick kan hänga mellan liv och död och själv känt den bittra smaken känns fantasilandet Dubai extra avlägset. I landet där allt är möjligt är det bara viktigt att visa upp hur mycket pengar man har allt handlar bara om materialistiska saker och där ett par dagar gammal vänskap är viktigare än att stå för det man lovat någon annan. Den insikten gör att jag just nu inte saknar fantasilandet utan hellre föredrar den tråkiga men ärliga och bittra verkligheten.