Jag har alltid irriterat mig på sådana som Victoria Silvstedt och Marcus Schenkenberg som bor utomlands och kommer hem och pratar svengelska. Jag har alltid trott att de gör det med vilje bara för att få lite uppmärksamhet.Nu vet jag inte längre om jag tror samma sak, kanske är det inte så lätt när allt kommer omkring.
Kanske börjar jag lika Victoria Silvsted och bli en sådan som jag själv störde mig på för inte så länge sedan.
Jag började märka denna tendens redan på planet hem från Sverige. Vi åkte med ett Scandinaviskt bolag och hade Norsk Crew. Jag pratade svenska med dem till en början men efter att G gått och satt sig hos sina kollegier och var borta i ca en timme och jag suttit där i min ensamhet och kollat på film och läst kom en flygvärdinna fram och frågade om jag ville ha något att dricka. Direkt svarar jag då: "Can I have a..." då kommer jag på oj, jag pratar ju engelska och rättar mig "oj, eh, kan jag få..." Jag kände mig ganska dum och flygvärdinnan tittade frågande på mig!
Detta fortsatte igår då jag var nära att svara kassörskan i affären på engelska men jag hann som tur var hindra mig själv!
Nu tänker jag mest, Hallå, what is happening to mig?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar